Microsoft har bekräftat att stödet för Windows 10 upphör den 14 oktober 2025. Därefter kommer inga vanliga säkerhetsuppdateringar eller buggfixar längre att släppas till systemet. Men för den som vill fortsätta använda sin dator ett tag till finns en lösning: Extended Security Updates (ESU) – ett program som förlänger säkerhetsuppdateringarna i ytterligare ett år.
Vad är Windows 10 ESU?
ESU-programmet är till för privatpersoner och mindre organisationer som inte hunnit eller vill uppgradera till Windows 11 ännu. Det ger tillgång till kritiska och viktiga säkerhetsuppdateringar fram till 13 oktober 2026, så att datorn kan fortsätta användas med minskad risk för virus och attacker.
Det är viktigt att veta att ESU inte innehåller nya funktioner, prestandaförbättringar eller teknisk support – det handlar endast om att förlänga säkerheten för befintliga Windows 10-installationer (version 22H2).
Krav för att använda ESU
För att kunna anmäla sig till ESU måste datorn uppfylla vissa krav:
Datorn måste köra Windows 10 version 22H2 (Home, Pro, Pro Education eller Workstation).
De senaste Windows-uppdateringarna måste vara installerade.
Du måste vara administratör på datorn.
Du behöver logga in med ett Microsoft-konto (lokala konton fungerar inte).
Kontot får inte vara ett barnkonto.
Dessutom kan ESU inte användas på datorer som:
är anslutna till en domän (t.ex. i företag),
används i kioskläge,
är hanterade via MDM (Mobile Device Management),
eller redan har en ESU-licens.
Om datorn senare kopplas till ett företagsnätverk eller MDM-tjänst kommer ESU-täckningen automatiskt att pausas tills datorn åter används som en privat enhet.
Vad kostar ESU i Sverige?
Microsoft erbjuder tre sätt att skaffa en ESU-licens:
Gratis, om du redan synkroniserar dina datorinställningar via Microsoft-kontot.
Genom att lösa in 1 000 Microsoft Rewards-poäng.
Genom en engångsbetalning på cirka 300 kronor (30 USD) plus moms.
Alla tre alternativen ger säkerhetsuppdateringar fram till 13 oktober 2026. Licensen kan användas på upp till tio datorer som är kopplade till samma Microsoft-konto.
Microsoft rekommenderar dock att man registrerar sig så snart som möjligt, eftersom datorn saknar skydd mot nya hot tills ESU aktiveras.
Så här registrerar du dig för Windows 10 ESU
Microsoft rullar successivt ut ESU till alla Windows 10-enheter med version 22H2. När funktionen blir tillgänglig på din dator visas ett alternativ i inställningarna.
Gör så här när du vill ansluta:
Öppna Inställningar → Uppdatering och säkerhet → Windows Update.
Om din dator är berättigad ser du en länk som heter ”Registrera i ESU” eller “Enroll now”.
Följ anvisningarna på skärmen – du kan välja mellan att:
börja säkerhetskopiera dina Windows-inställningar (för gratisalternativet),
lösa in Rewards-poäng, eller
köpa en licens direkt via Microsoft.
När du har registrerat den första datorn kan du lägga till fler (upp till 10 totalt) genom att logga in med samma Microsoft-konto och välja “Lägg till enhet” på varje dator.
För dig som är IT-ansvarig
Om du hanterar flera datorer i en organisation ska du inte använda konsumentversionen av ESU. I stället erbjuder Microsoft ett separat företagsprogram för ESU, där aktivering sker centralt via volymlicenser eller molnhantering.
Sammanfattning
Egenskap
Information
Programnamn
Windows 10 Extended Security Updates (ESU)
Tillgängligt för
Windows 10 version 22H2
Gäller till
13 oktober 2026
Kostnad
0 kr, 1 000 Rewards-poäng, eller ca 300 kr
Antal datorer per licens
Upp till 10
Innehåll
Endast säkerhetsuppdateringar
Inget stöd för
Nya funktioner, buggfixar eller teknisk support
Slutsats
Om du fortfarande använder Windows 10 efter oktober 2025, men inte är redo att gå över till Windows 11, kan ESU vara ett tryggt sätt att förlänga livslängden på din dator. För många äldre datorer som inte uppfyller Windows 11:s systemkrav är ESU en tillfällig lösning som gör att man kan fortsätta använda datorn på ett säkrare sätt – åtminstone fram till hösten 2026.
IBMs produkter var inte en hög med plast som dagens datorer. Metall då tidens motto.
Ett uppdrag som vi är lite extra stolta över, är att vi klarade få igång en IBM 5150, dvs. urfadern till alla PC som vi använder idag. Personligen är det också lite flashback när jag var ca 12–13 år gammal, åkte till min pappa i Strängnäs bara för att ”få använda” hans inlånade IBM PC. På den tiden fick man uppslagsverk, tjocka manualer. Så satt på kvällarna på min pappas firma och skrev kod i BASIC.
Dåtidens tangentbord var gjorda i metall. Notera att funktions tangenterna sitter på vänster sidan på ur PCn tangentbord. Det är med IBM AT som man fick tangentborden layouten som vi känner ingen dem som idag.
Trots framgångarna var IBM PC inte särskilt tekniskt avancerad jämfört med andra hemdatorer på 80-talet. Maskiner som Atari ST och Commodore Amiga var ofta mer kraftfulla och innovativa, men de saknade IBM:s starka varumärke. Ett välkänt uttryck från den tiden var: ”Den som köper IBM kan inte få sparken,” vilket speglade det trygga valet att satsa på IBM. Samtidigt fanns det en mer sarkastisk tolkning bland teknikkunniga – i den svenska hackerordlistan stod IBM för ”Ingen Bra Maskin.”
IBM PC:s verkliga genombrott kom tack vare de kloner som snabbt började tillverkas av andra företag. Dessa bidrog till att marknaden enades kring en standard. Före detta var marknaden för person- och hemdatorer mycket fragmenterad, med olika plattformar och operativsystem som CP/M, de svenska ABC-datorerna, MSX och många andra som idag fallit i glömska.
När IBM 1987 lanserade PS/2-serien introducerades den nya MCA-bussen, men den var hårt patentskyddad. Detta förhindrade andra företag från att tillverka kloner och ledde till att IBM förlorade sitt grepp om PC-marknaden.
Minneskort till en IBM. Notera dom lediga socklar, minne ibörjan på 80 talet var dyrt.
Renoveringen av IBM model 5150
Den IBM Model 5150 vi renoverade var inte i fungerande skick när den anlände. En tydlig skillnad mellan datorer från 1980 och dagens datorer är mängden kretsar och komponenter. Att utrusta en IBM PC med 640 KB RAM, vilket då ansågs mycket, krävde flera stora expansionskort som monterades i datorns slots.
MS DOS inte särskilt bra OS ens på 80 talet
Det är lätt att tro att den bästa tekniken alltid vinner, men historien visar gång på gång något helt annat. Ofta handlar det inte om vad som är tekniskt bäst, utan om vem som har störst muskler när det gäller marknadsföring, kontakter och inflytande. Ett klassiskt exempel är videokriget på 1980-talet, där tre format tävlade om att bli standard: Betamax, VHS och Video 2000. Tekniskt sett ansåg många att Betamax eller Video 2000 var överlägsna, men det var VHS som till slut vann, tack vare smart marknadsföring och stöd från de stora filmbolagen.
Samma mönster har vi sett i modern tid, till exempel bland mobiltelefonernas operativsystem. Där fanns flera alternativ i början, men till slut stod bara två jättar kvar — Android och iOS — som idag i praktiken är de enda valen för den breda massan.
Även i datorvärlden på 1980-talet gick utvecklingen snabbt, men tekniken var samtidigt enkel jämfört med dagens standard. Operativsystem som MS-DOS, eller PC-DOS som IBM kallade sin version, kunde inte köra flera program samtidigt. Riktig multitasking blev först möjligt med mer avancerade system som OS/2 eller Windows NT. Samtidigt visade Commodore vägen åt ett helt annat håll. Redan från starten kunde Commodore Amiga 1000, som släpptes i mitten av 80-talet, hantera multitasking — något som PC-användare skulle få vänta på i många år.
Macintosh lanseras
1983 tog Apple ett stort kliv in i framtiden med lanseringen av Apple Lisa. Det var en dator långt före sin tid, med ett grafiskt användargränssnitt och den numera självklara principen ”What You See Is What You Get” (WYSIWYG) — alltså att det du såg på skärmen var det som skrevs ut. Men Lisa var också en exklusiv produkt med ett skyhögt pris, motsvarande omkring 100 000 kronor i dåtidens pengar, vilket gjorde att den främst riktade sig till företag.
Vad många inte vet är att Lisa och Macintosh från början var två konkurrerande projekt inom Apple. Medan Lisa utvecklades som företagets officiella satsning, ledde Steve Jobs det mer rebelliska Macintosh-projektet — som siktade på att ta med sig de grafiska idéerna från Lisa till en enklare och betydligt billigare dator för den breda massan. Året därpå, 1984, lanserades Macintosh, som kombinerade användarvänlighet och grafiskt gränssnitt i ett mer tillgängligt paket, även om priset fortfarande låg högt jämfört med många konkurrenter.
Samtidigt började Microsoft arbeta på sina egna lösningar. Men det skulle dröja innan de lyckades skapa ett grafiskt gränssnitt som kunde utmana Apple på allvar. Först med Windows 95, och i mer professionella sammanhang med Windows NT 4.0, fick Microsoft till det moderna, fönsterbaserade gränssnitt som fortfarande präglar deras system.
Men allt kretsade inte kring Apple och Microsoft. År 1985 lanserades två datorer som fick stor betydelse både i hemmen och i mer kreativa, professionella sammanhang: Commodore Amiga 1000 och Atari ST. Dessa maskiner var betydligt billigare än Macintosh, men erbjöd imponerande tekniska möjligheter. Atari ST blev snabbt populär bland musiker, mycket tack vare sina inbyggda MIDI-portar, som gjorde det enkelt att koppla ihop datorn med syntar och annan musikutrustning.
Den användes även för enklare desktop publishing. Amiga slog igenom inom semiprofessionell videoproduktion, där datorns grafik- och bildhantering låg långt före många konkurrenter. Båda systemen blev dessutom mycket uppskattade som kraftfulla speldatorer, med tusentals titlar som kom att definiera en hel generation.
Samtidigt fortsatte MS-DOS att dominera på företagsmarknaden, särskilt i kombination med IBM PC och dess kloner. MS-DOS var standard genom större delen av 80-talet och en bit in på 90-talet. Det var först när Windows 95 lanserades som det grafiska användargränssnittet blev självklart även för vanliga PC-användare, och med Windows NT 4.0 tog Microsoft ytterligare ett steg mot ett professionellt, stabilt system med ett modernt, användarvänligt yttre.
På så vis formades den digitala värld vi lever i idag — inte bara av teknik, utan av marknadsföring, företagsstrategier och interna maktspel. Från videokriget mellan VHS och Betamax, till striden om operativsystem och grafiska gränssnitt, och rivaliteten mellan projekten Lisa och Macintosh inom Apple — historien visar att det ofta är de med störst genomslag, och inte alltid den bästa tekniken, som sätter standarden för framtiden.
En ung finlandssvensk student förändrar världen.
Den 17 september 1991 laddade en ung finlandssvensk student vid namn Linus Torvalds upp ett projekt på internet som skulle förändra världen. Han kallade det för Linux — ett fritt och öppet operativsystem, inspirerat av Unix. Vad som från början var ett hobbyprojekt, en enkel kärna till datorer, har idag vuxit till något som genomsyrar hela vår vardag.
Många kanske inte tänker på det, men Linux finns överallt omkring oss. Det driver allt från servrar och superdatorer till telefoner, tv-boxar, smarta apparater, bilar och inte minst — internet själv. Utan Linux hade mycket av den moderna digitala infrastrukturen sett helt annorlunda ut.
Hösten 2018 tog den här historien ännu en intressant vändning. Då meddelade IBM, en av teknikvärldens verkliga tungviktare, att de köper Red Hat — ett av de största företagen inom Linux och öppen källkod. Prislappen: 34 miljarder dollar, den största affären i IBMs historia. För många blev det en påminnelse om hur långt öppen källkod kommit — från studentprojekt till miljardindustri.
För IBM var det samtidigt en logisk fortsättning på en resa som pågått i decennier. Företaget som en gång formade hela pc-eran med lanseringen av IBM Model 5150 — den dator som satte standarden för vad en ”persondator” är — hade redan börjat lämna hårdvaran bakom sig. Redan 2005 sålde de sin pc-verksamhet till Lenovo, och sedan dess har de satsat på mjukvara, molntjänster och avancerade systemlösningar. Köpet av Red Hat blev en symbol för den omställningen. Det visade att framtiden, även för gamla teknikjättar, ligger i samarbete, öppenhet och smart mjukvara — snarare än i skruvar och plast.
